"vad har jag betytt för dig?"

Gabriella

Nersjunkna i vattensängen med varsin kopp Oboy i händerna satt vi och slökollade på något som kan beskrivas som min barndoms starkaste filmminne. Moodyssons Fucking Åmål var min första dos mörker. Jag vet inte varför den nästan helstumma grannflickan just ville se den filmen. Vi var knappt 8 år.

Minns fortfarande vilket allvar som steg in i mig så fort eftertexterna rullat. Så fort middagen var framdukad. Så fort det var dags att gå hem. Jag vet inte om det var för att jag kände mig uthängd av att huvudkaraktären hette som jag. Jag hade aldrig träffat någon Agnes tidigare, men nu fick jag lära känna en på filmduken. En ganska osäker karaktär.

Knark, fylla, ensamhet, rakblad.

Bara ett par dagar senare var det Gabriellas födelsedag. Hon hade haft släkten på besök i familjens skokartong till fyrarummare. Firats och firat. Jag var hennes enda vän och jag var bjuden. Eller, golden retrievern Lester var också bjuden. Den andre av hennes två vänner.

Vi hade gått ut på gården för att ”leka ett slag”.

Alla gårdens snorungar trängdes på den 5 gånger 5 meter stora sandplätten på gården; coola tjejerna med glittrigt hårbånd (sånt som Britney Spears hade i ”baby one more time”-videon), farliga Rohat som alltid ville ge någon spö, tvillingbrorsorna Sky och Fame.

Plötsligt slog något slint i mig. Jag vet inte om det var en stressreaktion som följd av vuxenvärldens stora svek, om jag bara tyckte det var spännande men det jag gjorde var inte okej. Jag fyllde en stor hink med gult sand, spade för spade. Jag lyfte upp hinken och böjde mig över henne. Ingen kollade åt mitt håll.


Sanden regnade ner och alla såg på
Sanden tycktes inte ta slut och nu såg alla på

Skrattade

Det rök om Gabriellas huvud. Rökigt damm som skymte sikten. Sedan såg jag tårarna. Och hon sprang iväg hem. Hunden kom efter i löst koppel.

Jag stod kvar

Tomheten infann sig

Stirrig blick vandrade sig över gården, hem
portkoden
Fyra trappor upp sen förståelsen och förlåtelsen
trodde jag
den infann sig inte

- Varför gjorde du så, frågade mamma mig.

jag kunde inte svara och inte heller möta hennes blick.
Inte låta tankarna vandra därifrån
Jag var kvar och kunde inte fly

Skulden hade lagt båda händerna på mina axlar och tryckt ner mig i min egen sand.
Trots att jag nyss kastat.

*****
varje gång jag tänker på fucking åmål tänker jag på gabriella

det knyter sig i magen

har suttit med en text i flera timmar. har ej nått fram, men någonstans i alla fall.

måste måste måste sova. ska upp om sex timmar.

kram
er agnes

*"#%€ gör mitt bästa för att inte glömma att det är sommar ibland också nu

no scrubs

A scrub is a guy that think he's fine
And is also known as a buster
Always talkin' about what he wants
And just sits on his broke ass

Så går första versen i en av historiens mest hyllade rn'b-låtar. Jag gick nyligen på vad man skulle kunna kalla för en dejt. Varför, var och hur är oväsentligt. Dyr asiatkrog på sturegatan - jag hoppas han inte läser det här - blev bjuden på en hel del. Flera hundra kronor?

Jag jobbar, jag kan betala. Jag är försörjd av mig själv, min familj och av staten. Jag har pengar, jag kan betala. Men varför vågar jag inte göra det? Varför känns det så onaturligt?

Igår pratade jag med en vän med sympatier åt det socialistiska hållet - min ideologiska motsats.
- Den med mest cash i sammanhanget betalar, sa hon.

Men om alla i sammanhanget KAN betala, vad avgör då? Könsroller och kön? Om man betalar har man ryggen fri, man ligger på plus och den andre på minus. Det är en makthandling. Varför envisas vi med att ge män makt, när vi ville ha det jämställt?

Är en man ingen man om han inte kan betala för sig och försörja andra? Har TLC rätt?

till sist: If you don't have a car and you're walking
Oh yea son I'm talking to you
If you live at home wit' your momma
Oh yes son I'm talking to you (baby)
If you have a shorty but you don't show love
Oh yes son I'm talking to you
Wanna get with me with no money
Oh no I don't want no (oh)

S K R I K E R

köpte ny vit kajal att placera i vattenlinjen strax under ögat. man ser piggare ut o mer rn'b vilket är mysigt. bra min hy ser ut i övrigt??? pga aspirinmasken.

valfri mordgåta ur criminal minds

- Har du druckit? frågade mormor så fort bildörren slog igen varpå jag instinktivt nekade.

Jag dricker ju så sällan, och aldrig mer än två glas. Om det inte är speciellt tillfälle då. Okej, jag kan erkänna att fyra-fem sexor whiskey sour slinker ner. Varannan vecka. Okej, ibland varje vecka? Men inte den här kvällen. Nu var jag nykter, ledsen och utarbetad. jag ville självklart bli behandlad så.

- Men du luktar ju sprit! fortsatte hon, som om hon inför kriminalchefen pekade på en avgörande detalj för att lösa valfri mordgåta ur Criminal Minds. Jag suckar besvärat.
- Ja, jag har druckit. Ett glas vin.

Tystnad spreds sig i bilen. Jävla rök från fabriker svajade i luften och la sig som skrivstil över den gammelrosa himlen. I svarta tygväskan låg resten av vinet. Förbjudet inbjudande glänsande. Dödstrött somnade jag in i baksätet.

smygis

I skrivande stund, dvs 00.33 på natten är jag på centralstationen i Uppsala. I nyktert men sömndrucket tillstånd kan jag konstatera att det har varit en myzqväll av rang. Jag gäspar, magen kurrar och jag tänker på hur jag lämnat halva tallriken moussaka kvar på cafe baresso bra några timmar tidigare. Med tydligt mål och annat och tänka på bättrade vi på sminket istället. Först Linnea, sen jag. Sedan Linnea, sen jag. Gäsp.

Vi hade knatat ner några kvarter från södra station till mariatorget och utan krångel smygit in på söderkrogen Sjögräs.
Nån ZTV-legend spelade skivor medan populärkulturstockholm förstrött bläddrade i senaste utgåvan av NG. Vi också. Smygläsning. Bra jävla nummer: Julia Frändfors bossar över klubb, Amat skriver långt om bostadsbristen. KATTSALA RECENSERAR FILM. Så himla b r a.

Svepte våra budweisers och lämnade när lokalen var som svettigast.. Jag ville ha någonting så vi tog en tass m te på Gildas (som har öppet till 22!! skriv ner det). Jag delade med mig av min stora fascination för Aftonbladets nyhetskrönikör Oisin Cantwell. Ingen är så torr, så stram så cynisk. Vi pratade om maskerader och charader och hus. Om nyårskalas, hur vårt kafe ska designas. Var Jakob o jag ska ha klubb.

Well.
Mitt tåg går 01.19, framme 02.30, börjar jobbet 08.
C R A M